Hunger!
Dagen har bestått av en hungrig mage, darrighet & huvudvärk.
Eftersom jag går på en kur nu så äter jag inte normalt, vilket gör att jag är i stort sett konstant hungrig.
Min magsäck är så pass uttänjd och är van vid sitt vardagliga intag.
Men om några dagar kommer det bli bättre, måste bara stå ut :)
Jag tänkte oxå lägga in lite information om vad en gastric bypass är för något, hur dom opererar och vad som händer med kroppen.
Är det någon annan information eller något annat ni vill läsa om så säg till så lägger jag inte det oxå.
Mvh. John Doe
Tankar!
Nu är kvällen kommen och jag sitter här i soffan och funderar.
Just nu går jag på en kur för att gå ner i vikt innan jag ska till Ersta.
Det måste jag göra , för att dom ska se.
Har jag inte gjort det så kan dom neka mig operationen.
Hårdhandskarna i :)
Jag sitter och tänker på alla vackra kläder jag kan handla om jag får operationen.
Jag kommer äntligen då kunna gå in i en affär och handla det jag vill ha , inte det jag kan ha.
Denna kur gör mig så trött så jag ska ta och hoppa i säng.
Jag skriver mer imorgon.
Mvh. John Doe
Just nu går jag på en kur för att gå ner i vikt innan jag ska till Ersta.
Det måste jag göra , för att dom ska se.
Har jag inte gjort det så kan dom neka mig operationen.
Hårdhandskarna i :)
Jag sitter och tänker på alla vackra kläder jag kan handla om jag får operationen.
Jag kommer äntligen då kunna gå in i en affär och handla det jag vill ha , inte det jag kan ha.
Denna kur gör mig så trött så jag ska ta och hoppa i säng.
Jag skriver mer imorgon.
Mvh. John Doe
Hejsan!
Jag har startat upp denna blogg för jag vill berätta min historia.
Min historia som överviktig tjej från lågstadiet och hela livet.
Vill berätta om min kamp mot fetman, mobbningen, självmordsförsöken & kämpandet upp till den nivå jag är på idag.
Jag kommer förbli helt anonym pga att jag inte vill att mina nära ska veta vem jag är.
Många vet inte om min historia eller vart jag är påväg idag.
Jag har alltid varit den 'stora flickan'.
Jag var alltid längst och utvecklades först , samtidigt som jag lade på mig mer och mer.
På mellanstadiet började det , små mobbningen , orden bakom ryggen , pekandet , viskandet.
Jag tänkte inte så mycket på det utan var den där glada tjejen som inte alls visste vad livet hade utstakat för mig.
På högstadiet blev det genast värre.
Orden haglade över mig , det ristades in 'fetto' på mitt skåp , saker kastades efter mig.
Jag grät mig till sömns varje natt under högstadietiden . Men denna tid gjorde mig oxå stark , inget jag visste då.
Jag pinade mig igenom skoltiden och försökte göra allt för att få börja gymnasiet någon annanstans i Sverige.
Det gick inte , utan jag började med mina plågoandar på gymnasiet oxå.
Och många många fler.
Gymnasiet var emellanåt en ljus tid. Jag fick vänner för livet , men oxå ovänner.
I ettan så började jag gå hos en psykolog som har hjälpt mig massor.
Men ettan var den mörkaste tiden oxå . Pga vad min dåvarande pojkvän gjorde mot mig så brann allt upp.
Jag skolkade, åkte hem, tog tabletter & skar upp handlederna.
Det var första och enda gången jag gjorde så.
Mobbningen fortsatte under hela gymnasietiden & helt ärligt så fortsätter den än idag.
Men i en mycket mindre skala.
Pga hur min skoltid var , så tröståt jag . Det värsta man kan göra , men det bästa för stunden.
Jag gick sakta men säkert upp mer & mer i vikt.
Jag såg det inte , men kläderna blev för små , jackorna passa inte.
Det var helt plötsligt svårt att böja sig ner , eller resa sig upp.
Jag märkte att jag tog större plats i bilen , folk flyttade på sig & kollade konstigt på mig.
Vad hände?
Det tog lång tid innan jag själv förstod hur långt det hade gått.
Jag började med soppor , piller , viktväktarna , att inte äta alls till att helt ge upp.
ingenting fungerade ..
Karaktär lös - det är vad jag är. Jag gav upp !
Men nu , med hjälp av en kompis puschande och stönade så har jag tagit mig fram till beslutet
Gastric Bypass
För er som inte är helt insatta i vad det är så är det en magsäcksoperation , dom förminskar magsäcken och på så vis så går man ner i vikt.
Jag har själv haft i tanke på att göra det , men aldrig vågat ta steget.
I Juni (2oo8) åkte jag & min kompis till vårdcentralen där jag förklarade hur allt låg till.
Dom skickade en remiss till kirurgen som kallade mig i November & där var jag lämpad för operation.
Men det skulle ta ca. 2½ år innan jag kunde opereras. Jag kunde vara död vid den tidpunkten.
Så jag ringde och utnyttjade min vårdgaranti.
Och nu har jag blivit kallad till Ersta i Sthlm , den 13 februari ska jag dit.
Då är det dom som bestämmer om jag är lämpad för en operation . Jag går som på nålar.
Vad gör jag om jag får ett nej? Går under troligen ..
Vad gör jag om jag får ett ja? Blir överlycklig - jag får mitt liv tillbaka!
En normal människas BMI ska ligga på ca. 25 - mitt BMI ligger på 42 . Jag är 22år gammal ..
Så detta var vad jag ville berätta för er , och ni kommer få följa min vandring mot ett friskare liv , en smalhet som jag bara kunnat drömt om , ett självförtroende som jag aldrig haft.
Jag kommer för var dag skriva ner mina tankar om operationen , huruvida den kommer hjälpa mig.
Vad jag längtar efter som mest.
Jag kommer lägga upp bilder på mig (inte ansiktet).
Blir jag beviljad operationen så kommer ni få följa mig varja dag i både text & bild.
Just nu tackar jag för mig och önskar er en trevlig dag.
Mvh. John Doe
Min historia som överviktig tjej från lågstadiet och hela livet.
Vill berätta om min kamp mot fetman, mobbningen, självmordsförsöken & kämpandet upp till den nivå jag är på idag.
Jag kommer förbli helt anonym pga att jag inte vill att mina nära ska veta vem jag är.
Många vet inte om min historia eller vart jag är påväg idag.
Jag har alltid varit den 'stora flickan'.
Jag var alltid längst och utvecklades först , samtidigt som jag lade på mig mer och mer.
På mellanstadiet började det , små mobbningen , orden bakom ryggen , pekandet , viskandet.
Jag tänkte inte så mycket på det utan var den där glada tjejen som inte alls visste vad livet hade utstakat för mig.
På högstadiet blev det genast värre.
Orden haglade över mig , det ristades in 'fetto' på mitt skåp , saker kastades efter mig.
Jag grät mig till sömns varje natt under högstadietiden . Men denna tid gjorde mig oxå stark , inget jag visste då.
Jag pinade mig igenom skoltiden och försökte göra allt för att få börja gymnasiet någon annanstans i Sverige.
Det gick inte , utan jag började med mina plågoandar på gymnasiet oxå.
Och många många fler.
Gymnasiet var emellanåt en ljus tid. Jag fick vänner för livet , men oxå ovänner.
I ettan så började jag gå hos en psykolog som har hjälpt mig massor.
Men ettan var den mörkaste tiden oxå . Pga vad min dåvarande pojkvän gjorde mot mig så brann allt upp.
Jag skolkade, åkte hem, tog tabletter & skar upp handlederna.
Det var första och enda gången jag gjorde så.
Mobbningen fortsatte under hela gymnasietiden & helt ärligt så fortsätter den än idag.
Men i en mycket mindre skala.
Pga hur min skoltid var , så tröståt jag . Det värsta man kan göra , men det bästa för stunden.
Jag gick sakta men säkert upp mer & mer i vikt.
Jag såg det inte , men kläderna blev för små , jackorna passa inte.
Det var helt plötsligt svårt att böja sig ner , eller resa sig upp.
Jag märkte att jag tog större plats i bilen , folk flyttade på sig & kollade konstigt på mig.
Vad hände?
Det tog lång tid innan jag själv förstod hur långt det hade gått.
Jag började med soppor , piller , viktväktarna , att inte äta alls till att helt ge upp.
ingenting fungerade ..
Karaktär lös - det är vad jag är. Jag gav upp !
Men nu , med hjälp av en kompis puschande och stönade så har jag tagit mig fram till beslutet
Gastric Bypass
För er som inte är helt insatta i vad det är så är det en magsäcksoperation , dom förminskar magsäcken och på så vis så går man ner i vikt.
Jag har själv haft i tanke på att göra det , men aldrig vågat ta steget.
I Juni (2oo8) åkte jag & min kompis till vårdcentralen där jag förklarade hur allt låg till.
Dom skickade en remiss till kirurgen som kallade mig i November & där var jag lämpad för operation.
Men det skulle ta ca. 2½ år innan jag kunde opereras. Jag kunde vara död vid den tidpunkten.
Så jag ringde och utnyttjade min vårdgaranti.
Och nu har jag blivit kallad till Ersta i Sthlm , den 13 februari ska jag dit.
Då är det dom som bestämmer om jag är lämpad för en operation . Jag går som på nålar.
Vad gör jag om jag får ett nej? Går under troligen ..
Vad gör jag om jag får ett ja? Blir överlycklig - jag får mitt liv tillbaka!
En normal människas BMI ska ligga på ca. 25 - mitt BMI ligger på 42 . Jag är 22år gammal ..
Så detta var vad jag ville berätta för er , och ni kommer få följa min vandring mot ett friskare liv , en smalhet som jag bara kunnat drömt om , ett självförtroende som jag aldrig haft.
Jag kommer för var dag skriva ner mina tankar om operationen , huruvida den kommer hjälpa mig.
Vad jag längtar efter som mest.
Jag kommer lägga upp bilder på mig (inte ansiktet).
Blir jag beviljad operationen så kommer ni få följa mig varja dag i både text & bild.
Just nu tackar jag för mig och önskar er en trevlig dag.
Mvh. John Doe
