Idag är det alla hjärtans dag så först och främst hoppas jag att ni alla haft en underbar dag!
Jag själv är inte så förtjust i denna dag, detta blir 4e året i rad som jag är ensam , ensam är stark!? Inte jag..

Jag har fortfarande inte förstått att jag verkligen fått operationen beviljad. Pratat med min vän om det , men ändå så får jag inte in i huvudet att jag faktiskt ska opereras! Trodde jag skulle vara som överlycklig , men jag är som lamslagen. Är det verkligen sant? Jag drömmer inte?
Nu vill jag bara ha hem kallelsen/remissen med ett datum då operationen kommer ske , då tror jag verkligen att poletten kommer ramla ner och att jag verkligen kommer förstå att detta kommer ske.
Jag kommer verkligen få mitt liv tillbaka. Kunna få barn , leva länge o väl , få se mina barnbarn.
Att kunna gå in i en affär och köpa dom kläderna jag vill ha & inte dom kläderna jag kan ha.
Nu är det mycket jag längtar efter , men jag kommer få det riktigt tufft.
Det har inte börjat ännu , men jag längtar redan.