Nu har vi kommit in på veckan , den stora veckan!
Om 4 dagar sitter jag hos doktorn i Ersta och får ett slutgiltigt svar.
Åh, jag är så nervös att det inte går att beskriva. Jag vill ha fredag nu så jag vet , men ändå inte för jag kommer säkerligen svimma inne hos doktorn av nervositet. Menmen , det är väl bara gott?
Jag har funderat, jag går alltid i dom negativa tankarna, för då blir jag inte lika besviken. Får jag ett nej så kommer jag säkert börja tjuta av besvikelse, men jag kommer inte ge upp.
Jag kommer antingen börja om från början eller fråga när jag kan komma igen. Om jag gått ner för lite , eller om dom ser mig för ung.
Min ålder är både positivt och negativt.
Det positiva är att jag inte fått några sjukdomar , det enda jag har är astma , och att dom då kan förebygga det genom att operera mig.
Det negativa är att dom kan se mig som kvar i 'snabbmatsstadiet'. Och det förstår jag, hur många 22åringar är det inte som äter snabbmat? Eller var jag den enda?
Jag måste bara få dom att inse och förstå! Jag skulle aldrig röra en pizza, donkan lr max om dom bad mig till.
Det finns andra sätt att njuta på - som att få leva tex.

Nej, nu ska jag ut i vädret och röra på mig lite och försöka att tänka på annat.
Det är inte fredag än ..